De har kallats för kryptoniten som fällde hela den globala ekonomin och här hemma i Sverige faller hela finansinstitut över en natt efter massiva förluster orsakade av derivat. Få vet dock vad just derivat är för något, nämligen finansiella kontrakt mellan en köpare och en säljare som härrör sitt värde från en underliggande tillgång. Detta har dock inte hindrat allmänheten från att starkt vända sig emot dem, det tycks snarare vara en enig majoritets åsikt att optioner och terminer endast är en väg in i helt onödiga risker och enligt vissa något som vi måste få bort från marknaden. Efter den senaste tidens händelser med HQ är det möjligen en åsikt att ta hänsyn till men ett sådant bakåtsträvande bör ses som en undanflykt från det verkliga behovet, nämligen att starkt bredda och höja kunskapsnivån hos aktörerna. Derivat, tillsammans med många andra finansiella lösningar, kan användas på bra sätt eller på dåliga sätt. Ett sätt som av allt att döma kan orsaka stor förödelse men även ett som kan generera stora mervärden.
I det aktuella fallet med HQ saknades bredden av rätt kunskap i den högsta toppen och katastrofen blev ett faktum. Derivat får därmed på nytt bära ett tungt ansvar och betraktas åter som symbolen för finansvärldens girighet. Handeln med optioner kan utan större risktagande göras nyttig och enkel i enstaka eller få kontrakt, men den kan även göras oerhört avancerad i en komplex derivatportfölj precis som hos H&Q. För den sortens handel behövs ingen större logik för att förstå vikten av tillräckliga och tillförlitliga system såväl som vikten av tillräcklig kunskap och tillsyn bakom spakarna.
För samtliga professionella aktörer med daglig fokus på derivathandel är en skarp disciplin naturligtvis otvivelaktig. Någonstans verkar emellertid ordningen ha mattats av och spetskompetensen i sig hamnar ofta unikt hos den aktiva mäklaren eller tradern. Av naturliga skäl håller därför den riskansvariga administrationen sällan jämna steg med de fokuserade handlarna och ett naturligt glapp i kommunikationen uppstår. Dessutom räcker kanske tiden sällan till för en risk manager att dagligen fördjupa sig i vad månadens optionsförfall innebär eller vad rullningarna in i de nya kontrakten betyder, eller exakt hur skillnaderna i värdering bör uppskattats. Man accepterar därför helt enkelt till viss del en lägre nivå av kontroll med basen i ett ömsesidigt förtroende mellan handlare och risk manager. Eller revisor. Eller som man kanske hellre ser det, man har den högsta möjliga kontrollen vilket utåt sett kan tolkas som tryggt och fullt tillräckligt.
Men är det så svårt att hålla reda på vad optioner är värda? Till att börja med, långt ifrån alla optionskontrakt som en stor tradingportfölj innehåller omsätts dagligen. Det innebär att de till skillnad från exempelvis de allra flesta aktier saknar en prisbild att utgå ifrån efter börsens stängning. Då måste man värdera dessa efter bästa förmåga, vilket blir början till ett problem hos ett institut där kunskapen varierar. Av de sex faktorer som påverkar värdet i förslagsvis en aktieoption är fem redan säkra fakta, nämligen underliggande aktiekurs, lösenpris, tid till förfall, räntan och en eventuell utdelning i aktien under löptiden. Den sjätte faktorn, volatiliteten, är däremot okänd då denna faktor visar på rörelsen i den underliggande aktien fram till lösendagen. Ju mer rörelse i aktien på vägen fram mot lösen desto högre sannolikhet att optionen blir värd pengar. Denna faktor är den mest komplexa och starkast påverkande i värderingen av optionen och kan feltolkad ge en större derivatportfölj ett starkt missvisande värde. Då är det förstås bra om fler i de kontrollerande leden hos instituten kan tolka det värdet.
Det är med andra ord av vital betydelse att även en risk manager för ett institut med derivathandel har samma goda kunskap inom optionsvärdering som en trader samt likvärdig erfarenhet och förståelse för marknaden. Den optimala lösningen är ju därmed att risk managern själv har flerårig tid framför skärmarna och utan förbehåll förstår exempelvis tempot i marknaden eller hur de olika aktörerna på marknaden agerar.
Idag har dock som exempel åtminstone en av de svenska storbankerna insett detta och har en risk manager med en gedigen derivatbakgrund som trader. Ett institut som föregår med gott exempel och som förmodligen drastiskt har minskat risken för att en felvärdering i derivat slinker igenom och orsakar förödelse. Om samtliga aktörer haft samma inställning tidigare hade troligen många av de senaste årens sammanbrott undvikits i god tid. Övervakande myndighet borde förmodligen också haft större krav och bättre kontroll långt tidigare på sammansättningen av denna viktiga roll.
För oundvikligen är det så, att en central faktor i allt detta naturligtvis är Finansinspektionen som återigen hamnat i hetluften kring den egna kunskapen om hur finansmarknaden verkligen fungerar. Jag överlåter till andra att debattera den saken, men eftersom Finansinspektionen bland annat grundligt ledningsprövar samtliga högst styrande i varje värdepappersbolag kanske det vore rimligt att begära att även Finansinspektionens befattningshavare prövas inför sitt ämbete mer omsorgsfullt?
Men tillbaka till derivaten i sig då, vad ska vi göra med dem? Som före detta trader och användare av derivat professionellt sedan över femton år anser jag att en bannlysning av optioner och terminer inte leder oss någonstans. Istället bör vikten av rätt och grundläggande kunskap belysas och därmed på ett enkelt sätt skapa en större förståelse för mervärdet i den riskkontroll vi istället kan generera. För de flesta är i alla fall redo att enas om en sak ‐ oroligheter och högre risk i marknaden lär komma tillbaka. Med rätt kunskap och inställning bland aktörerna och med en adekvat reglering från myndigheterna kan vi då istället sträva mot stabilitet bland våra institut och därmed skapa oss en tryggare och mer välmående finansmarknad.
Något alla har något att vinna på.
Mycket bra inlägg!