Oändlig vinst vs. Oändlig förlust

Vad skulle du välja? Naturligtvis ligger det en hel del logik i att välja massor av vinst före den raka motsatsen, men eftersom frågan ställs kan man ana en viss baktanke.

Vid köp av exempelvis en köpoption kan man inte förlora mer än den betalade premien. Låter helt ok kan tyckas, och får man rätt kommer investeringen möjligen ge en avkastning om hundratals procent inom de närmaste dagarna. Taket för den potentiella vinsten är ju faktiskt oändlig eftersom ingen aktie (eller option) har någon maxnivå. En kittlande tanke, och en och annan sportbil dyker upp på näthinnan. Men, som nämnts tidigare i denna blogg, är det mest sannolikt att man med den enstaka optionsstrategin får se sin investering gå ner med 100 %. Ska drömscenariot slå in måste den underliggande aktien röra sig med mycket kraftiga mått – och definitivt senast inom de närmaste dagarna. Som sagt, sannolikheten är inte på vår sida här.

Men investeraren på andra sidan då? Den som erhållit premien jag betalat mot risken att min vinst – tillika hans eller hennes förlust – blir oändlig. Hur tänker man då? Svaret är att de allra flesta aktiva optionshandlare snarare säljer optioner, men mot sina innehav likt en s.k. Covered Call. Nästan alla kloka investerare som befattar sig med optionshandel har sina positioner just det, ”covered”, vanligtvis av den underliggande aktien. De riskerar därmed ingen oändlig förlust, bara att bli av med aktien. Vilket kanske var tanken eftersom trenden och sannolikheten är med dem.

Reflektion ett. Dagligen köper olika investerare nakna optioner, både Call’s och Put’s, med den stora skillnaden från tokstollarna i att de helt enkelt är medvetna om risken. De ser positionen som en lott. Helt ok, så länge man är medveten om det. Aldrig ok om man som mäklare eller ombud rekommenderar andra och oinvigda att göra detta…

Reflektion två. Det är så pass osannolikt att en option stiger så pass kraftigt i värde på kort tid att många tar risken att faktiskt korta (sälja) dessa utan hedge (skydd). Naket alltså. Ett vanligt scenario är att använda sålda Put’s (säljoptioner) som ett planerat aktieköp. Dvs när säljoptionen förfaller infaller en skyldighet att köpa en aktie på en något högre nivå än vad marknaden handlar den till. Helt ok för en förvaltare som först fått in en fin premie för varje aktie han köper och dessutom ska ha aktien i sin portfölj under en längre tid.

Hösten 2007. Ericsson har sin Q3-rapport om en vecka. En förvaltare någonstans (nej, det var inte jag) säljer ett gäng Put’s med planen att få in lite Ericssonaktier inför rapporten. Åtminstone lite premium. Alltid bra att sälja en fredag, då har vi helgen som äter lite tidsvärde. Pang. Måndag morgon. Som en blixt från en klar himmel väcker Ericsson hela Finansbranschen med en blytung vinstvarning, en av de värre denne författare upplevt under ett och ett halvt decenniums nära åskådande av liknande nyheter. Straffet kommer direkt, aktien öppnar ner med 30 %. Sedan fortsätter den ner för att hovra likt en trasig helikopter där nere. Den hämtar sig aldrig. Det gjorde heller inte förvaltaren med sina korta put’s. Dessvärre. De optioner som såldes för ca 5 kr stycket får nu köpas tillbaka i panik med omedelbar verkan någonstans över 35 kr. På ett ungefär. Ridå.

Så länge man är medveten om att risken för att det mest sannolika inte alltid inträffar och därmed agerar därefter i sin optionshandel kan man känna sig trygg. Slarvar man med disciplinen kan det bli dyrt. Kort och gott.