Det är snart bara ett halvår kvar till riksdagsvalet och debatterna börjar komma igång på allvar. Ändå känns det på något sätt som om just denna valvaka startade redan 2006 efter regeringsskiftet. Den gången löd huvudrubrikerna efter Alliansens seger att de “stulit” frågan kring jobben från Sossarna. Kanske det, men i slutändan borde det vara upp till alla enskilda väljare med mandat att lämna in sin röstsedel på valdagen att kryssa för det alternativ som de anser ger bäst välfärd i slutändan. Alltså inte bara låta sig påverkas för mycket av dem som låter mest, vilket ju är sådant de allra flesta av våra politiker är riktigt riktigt bra på.
Det här med jobb är ju väldigt viktigt, det tror jag alla håller med om, även de som tar sin anställning för given. Men vad händer då om det jobb man har plötsligt försvinner? Likt SAAB där ovissheten varit total under en oacceptabelt lång tid. Då måste ju var och en se till att skaffa sig en ny inkomstkälla för att kunna ta hand om barn och familj och därmed kanske flytta hela rasket till en helt ny ort. Och att bryta upp bara sådär kan inte vara helt önskvärt. Var finns alla fina alternativ i vårt rika land?
Jag har sedan 2006 varit egen företagare. Jag har varit verksam i finansbranschen och är det fortfarande. Min första känsla som entreprenör var en inspirerande och häftig känsla att med egna medel kunna skapa något och faktiskt påverka andra att ta del av de egna sakerna – och gynnas av det. Ivern att få skapa och förverkliga idéer, stora som små, var enormt stark. Till en början. För det tog inte lång tid innan den härliga känslan slogs ner med full kraft då det svenska regelverket och strama byråkrati förklarade hur livet som egen företagare i Sverige är. På riktigt! Det tog mig mindre än en månad att inse att Sverige inte är anpassat för fem öre för småföretagande, än mindre för en helt ny, utan snarare otroligt nog är ett av de länderna i världen med de sämsta tänkbara förutsättningarna.
Storföretag som behåller kapitalet inom företaget har gynnsamma skattesatser i Sverige. Småföretag som mitt eget eller för mig själv personligen som driver det har helt andra förutsättningar. Jag tilldelas t.ex straffskatt för att jag har kommit på idén att starta eget. I alla fall om jag tar ut pengar ur mitt bolag eller någon gång gör så bra ifrån mig att ngn vill köpa min rörelse. De s.k. “fåmanbolagsreglerna” (bara ordet är ju föråldrat) eller 3:12-reglerna som de även kallas reglerar med en hysteriskt krånglig och invecklad byråkrati hur mycket av mina pengar jag inte får behålla (se vidare här på Wikipedia). Sedan har vi principen att alla ska behandlas lika (stora som små företag) vilket t.ex. innebär att de tiotusentals lagar och förordningar som gäller för företag är något jag helt själv måste hålla reda på. Ensam. Att jämföra med hela avdelningar för storbolagen. En sådan som jag får väldigt få genvägar i den hårda företagarvärlden.
Så istället för min iver att förverkliga mina idéer som företagare så tilltar istället en rädsla för att missa någon av de enorma mängder regler som gör att jag kanske straffas ännu mer. Slutsatsen är uppenbar, tiden du behöver för att arbeta upp dig som ny företagare för att tampas med dina konkurrenter halveras p.g.a. all nödvändig administration du måste sätta dig in i och bevaka. Dessutom är skrämselpropagandan från ex. skatteverket, med sina mindre charmiga brev och byråkratiskt fyrkantiga uttalanden sådan att vissa hellre håller sig borta i det tysta istället för att synas och därmed underminerar sin egen rörelse. Men man slipper att drabbas av det så väldigt svenska i att kanske undersökas extra för ev. felsteg om man låter för mycket. För sådan är känslan för många företagare.
Att sedan gå därifrån till att anställa någon i sitt företag är åtminstone i min värld enormt avlägset. Att fylla på byråkratin frivilligt med det dubbla som gäller för dig som arbetsgivare med svindyra avgifter och annat är inte att tänka på. I alla fall inte för de allra flesta småföretagare tror jag. Jag för egen del gör det hellre själv och får därmed arbeta ännu hårdare. Men jag sover bättre på natten vilket är oändligt mycket mer värt för mig vilket säkert andra håller med om.
Så tillbaka till valet. Och jobben! Är det inte dags (för ytterligare en uppmaning) att avskaffa en hel drös med restriktioner och krångligheter för små- eller nyföretagare och istället skapa ett system där man lite mer med öppna famnen ger småföretagarna möjligheter att i all enkelhet bara få – arbeta i fred. Alliansen snackade om detta 2006 men har endast modifierat vissa regler från den gamla krångligheten till den nya. Entreprenörskap och eget företagande är en livsstil, och med fler sådana skapas fler möjligheter till jobb. Och med rätt klimat för småföretagarna – många fler jobb! Det måste vara den enklaste vägen för de politiker som bestämmer att skapa fler arbetstillfällen på sikt. Att göra småföretagandet attraktivt! Tror garanterat det är rätt väg att gå och att de politiker som vill tar detta som ett av de stora stegen på vägen till en ny välfärd. Om de nu är allvarliga, seriösa och ärliga i sina uttalanden i valets viktigaste fråga vill säga…
Dessvärre, jag är skeptisk.
Lämna ett svar